Hej alla glada!
Nu är det äntligen min tur att bidra med något i denna blogg! Jag läser pedagogik på Stockholms universitet. Väldigt intressant och mycket att läsa. Tyvärr lite för mycket att läsa. Men men... Om ni tror att pedagogik är torrt, gammalt och tråkigt har ni helt fel (eller okej, det finns lite gammalt tråk också). Men ämnet pedagogik är väldigt brett och innehåller så enormt mycket - bland annat genusvetenskap! Så därför tänkte inleda min premiär här på bloggen med ett ganska basic, och kanske lite akademiskt, inlägg! Håll i er!
För mig är begreppet genus skiljt från begreppet kön. Kön är det vi biologiskt föds med (detta är visserligen en diskussion i sig men den är inte relevant just nu) och genus är en social konstruktion. Det finns inte någonting som visar att män ska vara på ett sätt och kvinnor på ett annat bara för att man tillhör ett biologiskt kön. Vad som anses som ”manligt” respektive ”kvinnligt” är alltså sociala kategorier. Dessa kategorier är idag så djupt rotade i vårt samhälle att vi kan kalla dem genusstrukturer. Väldigt förenklat: Killar kan inte bära klänning för att det är ”kvinnligt” och tjejer kan inte leka med bilar för att det är ”manligt”. Detta har blivit som en osynlig lag i dagens samhälle att många inte ens ser detta som ett problem eftersom det numera tillhör våra normer. Och det som avviker från normerna anses som onormalt eller ”lite konstigt”.
Så vad kan vi göra? Vi måste sluta upprepa och återskapa dessa normer. För om alla skulle gå emot sådana här dumheter så skulle ju normerna ändras och ersättas av nya normer. (I den bästa av världar skulle t ex media sluta sända ut bilder på helt absurda skönhetsideal och byta ut dem mot budskap om hälsosamma och jämställda ideal.)
Jag medger att detta är svårt. Det är så lätt att falla tillbaka in i invanda mönster. Men om man hela tiden tänker efter – eller som en av våra föreläsare så fint säger; ”Sätter på sig sina kritiska glasögon.” – så kan man göra om och göra rätt när man upptäcker en genusfälla. Eller höja rösten och säga emot om man hör/ser någon annan falla dit. Ibland kanske problemet ligger i avsaknaden av insikt hos personen istället för i själva ställningstagandet. Hm.. Flummigt formulerat. Det jag menar är att vissa personer inte ens är medvetna om vilka fel de gör (när de t ex ger flickan en barbiedocka i present) och om dessa personer blir upplysta så kanske de börjar tänka om. Kunskap till alla!
Men lite hjälp på traven kan ju vara bra och därför finns denna fantastiska blogg! En samlingsplats där ingen fundering eller observation är för feminin att ta upp. Eller där ingen fråga är för maskulin för att ställas. Jag ser i alla fall fram emot många fina, roliga, arga och knasiga inlägg på denna sida!