Hallihallå! Och förbannat välkommen!
Mitt namn är Anna (kallas Anka) och jag är tjugo år och jobbar som vikarie på för-och grundskolor för tillfället.
I vår kommer jag förhoppningsvis påbörja mina studier i genusvetenskap (besked kommer nu i december).
I vår kommer jag förhoppningsvis påbörja mina studier i genusvetenskap (besked kommer nu i december).
Tillsammans med tre andra (Ellinor, Guro och Nike) kommer jag aktivt skriva i den här bloggen om åsikter, teser och tankar i stil med vad som följer nedan.
Jag är feminist.
Och vad, kan en del fråga sig, är en feminist? Är det en kvinna med håriga ben och/eller armhålor som hatar män och vill förinta dem? Vore förbannat komiskt men, nej.
En feminist kan både vara av kvinnligt eller manligt kön och hen* vill uppnå lika förutsättningar och friheter för både kvinnor och män. En feminist anser nämligen att vi lever i ett patriarkalt samhälle, dvs en samhällsordning styrd av männen, vilket då givit männen sociala, rättsliga, politiska samt ekonomiska privilegier. Det går inte att komma ifrån att män än idag har högre lön, utgör en majoritet politiken och i rättsväsendet. Det är inte för den sakens skull så att feministen beskyller eller på något sätt pekar ut männen för att medvetet förtrycka kvinnor, utan tydliggör hur en djupt rotad samhällsnorm - vilken baseras på att tillgodose männens behov - fortfarande förtrycker kvinnor.
Men feministen har gjort framsteg, ett av de vanligaste exemplen år 1921 då svenska kvinnor fick rösträtt och plats i riksdagen. Hur hade det egentligen sett ut om inte feministen existerat? En tanke jag låter bli att tänka. Och trots diger utveckling har feministen en bra bit kvar.
En kvinna som hatar och vill utplåna män är ofta synonymt med begreppet feminist och det är för mig som då råkar vara feminist, förbannat tröttsamt. För jag älskar män, killar, grabbar, pojkspolingar, snoppar. Jag lever ju för att en man varit med och skapat mig förtusan! Så jag har absolut männen att tacka för min existens och tanken är ju att på ett eller annat sätt skapa en miniversion av mig själv med en man och kanske förhoppningsvis få spela in en tafatt förlovningsvideo med *tihi*.
Antagligen har det här med att tydliggöra samhällsnormen jag skrev om ovan misstolkats och blivit en fakktapp version på många läppar. Och här ska inte heller förnekas att det finns sådana kvinnor som uttrycker hat mot män och önskar livet ur dem och då utger sig för att vara feminister - dessa kvinnotyper är en del av sanningen, men en så jävla liten skara att de knappast borde uppmärksammas och förknippas med feminismen överhuvudtaget.
Och vad, kan en del fråga sig, är en feminist? Är det en kvinna med håriga ben och/eller armhålor som hatar män och vill förinta dem? Vore förbannat komiskt men, nej.
En feminist kan både vara av kvinnligt eller manligt kön och hen* vill uppnå lika förutsättningar och friheter för både kvinnor och män. En feminist anser nämligen att vi lever i ett patriarkalt samhälle, dvs en samhällsordning styrd av männen, vilket då givit männen sociala, rättsliga, politiska samt ekonomiska privilegier. Det går inte att komma ifrån att män än idag har högre lön, utgör en majoritet politiken och i rättsväsendet. Det är inte för den sakens skull så att feministen beskyller eller på något sätt pekar ut männen för att medvetet förtrycka kvinnor, utan tydliggör hur en djupt rotad samhällsnorm - vilken baseras på att tillgodose männens behov - fortfarande förtrycker kvinnor.
Men feministen har gjort framsteg, ett av de vanligaste exemplen år 1921 då svenska kvinnor fick rösträtt och plats i riksdagen. Hur hade det egentligen sett ut om inte feministen existerat? En tanke jag låter bli att tänka. Och trots diger utveckling har feministen en bra bit kvar.
En kvinna som hatar och vill utplåna män är ofta synonymt med begreppet feminist och det är för mig som då råkar vara feminist, förbannat tröttsamt. För jag älskar män, killar, grabbar, pojkspolingar, snoppar. Jag lever ju för att en man varit med och skapat mig förtusan! Så jag har absolut männen att tacka för min existens och tanken är ju att på ett eller annat sätt skapa en miniversion av mig själv med en man och kanske förhoppningsvis få spela in en tafatt förlovningsvideo med *tihi*.
Antagligen har det här med att tydliggöra samhällsnormen jag skrev om ovan misstolkats och blivit en fakktapp version på många läppar. Och här ska inte heller förnekas att det finns sådana kvinnor som uttrycker hat mot män och önskar livet ur dem och då utger sig för att vara feminister - dessa kvinnotyper är en del av sanningen, men en så jävla liten skara att de knappast borde uppmärksammas och förknippas med feminismen överhuvudtaget.
Och det här med håriga ben och armhålor är ett ställningstagande som en del - och inte alla - feminister gör eftersom rådande ideal visar på att det inte är socialt accepterat som kvinna att vara hårig. Och bara en sån sak är det ju, man pekar ut feminister för att vara håriga i en negativ benämning. Typ: Men aha du är feminist, usch! Så har du typ hår under armarna och på benen då alltså? bleh!
Tåls att tänkas på: varför är det så "äckligt" som tjej att vara hårig? Och varför får inte killar samma reaktion? Är att vara hårig "manligt"? Eftersom det är äckligt att vara hårig som kvinna, men vardag för män att vara hårig, då det är socialt accepterat och klassas som "manligt", är då män äckliga? "manligt" equals äckligt då alltså... eller va?
Kan säga att mina ben är håriga som in i helvetets portar, men mest för att jag helt enkelt inte orkar raka mig. Men snart, snaaaaart vågar jag nog gå orakad på sommaren med. Är inte riiiiiiktigt där än.
Hårig by choice eller icke-hårig by choice, gör vad fan du vill. Bara du vet att du faktiskt har ett choice.
Lite den känner jag.
Kan säga att mina ben är håriga som in i helvetets portar, men mest för att jag helt enkelt inte orkar raka mig. Men snart, snaaaaart vågar jag nog gå orakad på sommaren med. Är inte riiiiiiktigt där än.
Hårig by choice eller icke-hårig by choice, gör vad fan du vill. Bara du vet att du faktiskt har ett choice.
Lite den känner jag.
Nejmen to be continued... Nu ska här sovas!
*Hen är ett förbannat användbart och könsneutralt pronomen, exempelvis då könstillhörigheten är oväsentlig i frågan. Kan alltså användas istället för att skriva "han/hon" när man talar om personer i allmänhet, därav inte könsspecifikt. Enkelt! (Det är alltså inte nått jävla medel för att förneka könstillhörigheten i sig, vilket är den vanligaste misstolkningen och förmodligen anledningen till att det överhuvudtaget väckts en sådan stor debatt. SIGH)