Feminist? Javisst!

Kan fan inte låta bli och måste ändå få avlasta mig lite. Och om det är något jag kan med blogg som medel är det att avlasta. (Om jag vore modig nog skulle jag länka till min gamla, än befintliga blogg där jag bearbetade ett krossat hjärta, men så kul ska vi faktiskt inte ha det!).

På bilden har ni alltså mig. Går och milt panickerar var femtonde minut över det faktum att jag börjar på universitetet på måndag. Precis innan den här bilden blev tagen fick jag en liten söt och nervös gråtattack, men insåg ganska snabbt hur patetisk jag var. Skrattade åt mig själv i spegeln, tog en bild och sedan var det över.
Imorgon är sista dagen på jobbet..... (lite därför jag grät också). Ett och snart ett halvt år, varav ett halvår sammanlagt på en och samma förskola. Förra veckan erbjöds jag fast anställning, men jag fick vemodigt tacka nej. Kommer sakna mina barn så oerhört att det fanimig inte finns! Neeeeää usch nu vart jag sentimental igen...