pressure
Igår tjafsade med farsan i vanlig ordning. Vill inget hellre än att flytta ut, flytta ut ur det som varit mitt hem i tjugett år snart, men är liksom fast här.
Vaknade och kände mig så sjukt nedstämd. Sov inget. Eller dom timmarna jag sov mördrömde jag. Så vad svarar man när ens förälder ursinnit kräver ett svar på "vad är din plan? vad tänker du göra med ditt liv?" om man själv söker svaret. Jag vet inte - än. Men jag måste veta - nu, för jag kan inte bo hemma och inte veta. Då är jag otillräcklig. Ett misslyckande.Tröstar mig med klippet ovan, så underbara! och längtar tills den dagen jag har tillräckligt så jag kan fllytta hemifrån.