Feminist? Javisst!

Fick tillbaka tutoruppgift 1 idag på seminariet och tänkte faktiskt låta er ta del av vad min härliga danska tutorledare Lovise tyckte om min text.

 

 

Ahmen är det inte som danskbrytande härlig sång som slungar sig rakt in i belöningssystemet?! Kan höra hur hon riktigt säger det på den där fantastiskt härliga danska brytningen, med skorrande R och tyska U:n, ja ni vet.

 

Tänkte också att ni får läsa själva uppsatsen, såklart! så ni får en inblick i vad vi genustöntar egentligen sysslar med, tänker och diskuterar. Orkar ni så läs!

 

Unga, ta ställning!
Turoruppgift 1, Anna Ring

 

Bloggfenomenet hade sitt publika genombrott på 2000-talet vilket öppnade dörrar för  unga, framförallt tjejer med möjligheten att uttrycka sig offentligt. Storbloggare i Sverige såsom Kenza 21, Kissie 21 och Blondinbella 22 med flera hundra tusen följare, framförallt unga flickor och pojkar, är benägna att lyfta och ta upp viktiga frågor. Frågor som rör jämställdhet, orättvisor och så vidare, men varför gör dom inte det? hur ser intresset och ställningstagandet egentligen ut idag bland den yngre generationen? 

Linda Skugge som är en av författarna till fenomenet "fittstim", hävdar i en intervju i Dagens Nyheter (publicerat 2012-10-28, Sofia Edgren) att unga i dagsläget inte har det engagemang för politik och feminism som fanns i slutet av nittiotalet. "Det är det sista en ung människa vill syssla med" säger Skugge.

   Samma ”ungdomliga oengagemang” tyckts Eva Morberg stå inför i sin text ”kvinnans villkorliga frigivning” (könspolitiska nyckeltexter II, kapitel 5), där hon då riktade sig till unga kvinnor, vilka Morberg menade såg på kvinnofrågor som ”tantbeskäftighet” och således tog jämställdheten för given, ”lyckligt okunniga om i hur grad de själva låter forma sig efter det gamla manssamhällets ideal.” 

Medan intervjun med Skugge saknar analys om bakomliggande faktorer, påvisar Morberg tre huvudfaktorer som gjorde att unga kvinnor på 60-taletvar villiga att förbli underminerade och inte tog sig an kvinnofrågan:

1, Barnfödan gjorde att de i perioder var beroende utav trygghet och försörjning av en man

2, De ville inte riskera sin ”kvinnlighet”, dvs bli mindre tilltalande för det manliga könet i konkurrensen med andra kvinnor

3, När det kom till den sociala prestigen var det eftersträvansvärt att ingå äktenskap, med barn och hem, då man blev mer socialt framgångsrik i jämförelse med en självständig kvinna

Att förespråka feminism och lika förutsättningar och friheter för båda könen är ju dock inte bara upp till unga kvinnor att ta ställning, även mäns intresse och engagemang krävs för att nå resultat och framsteg - ett ”allmänskligt uppdrag” skulle jag vilja påstå.

  Men visst har Morberg en poäng i det hon säger. Alla punkter är fortfarande mer eller mindre gällande idag när det kommer till unga heteronormativa kvinnor och deras attityd gentemot feminism och jämställdhet. Jag vill ändå påstå att punkt två råder främst; rädslan att inte tilltala och värst- väljas bort av männen! Det leder fortsättningsvis till de andra punkterna;  får du ingen man blir du utan tvåsamheten (äktenskapet), utan en relation blir du utan barn och är du singel och barnlös är du mindre socialt framgångsrik.

 Frågan är varför unga tjejer räds att behandla och lyfta kvinnofrågor? för att de tror att männen då tar avstånd? Är det på grund utav fördomar om feminism som något typ av manshat? varför är det överhuvudtaget väsentligt att ”få” män eller ”avvisas” utav dem?

 Jag tror att det inte bara har med den biologiska aspekten - kvinnlig konkurrens om män – utan också normativa aspekten att göra. Närmare bestämt normen att en kvinna inte är fulländad och tillräcklig fören hon hittat en man och förhoppningsvis skaffat barn. Det är med andra ord kvinnans syfte med livet; den gamla synen på kvinnan präglar fortfarande den nutida synen på kvinnan.

   Jag är ett praktexempel på hur en heterosexuell kvinna bemöts. Jag väljer att vara singel och aldrig haft en relation. Det chockerar, provocerar och nollställer min omgivning. Människor, både släkt, vänner och konstigt nog även främlingar ger mig ständiga förslag på killar som jag borde träffa. Killar som skulle passa perfekt ihop med mig och gemene man tycker att ”är det inte dags snart” och så vidare, jag är enbart 21 år. Det är en ständig press och påverkan från alla håll och kanter som säger att jag är fel som är singel. Det som gör mig lättad är att det säger mer om samhällets abnorma hetrohets, än att jag inte vill binda mig. Att samhället uppmanar oss, främst kvinnor att så snabbt som möjligt bli monogama, heterogena med en från det motsatta könet och fortsätta befolka vår jord.

För att svara på de ledande frågorna i inledningen tror jag att de unga storbloggarna och såväl unga i allmänhet inte är helt omedvetna om könsrelaterade orättvisor och jämställdhetsfrågor. Jag tror de är okunnighet om feminism och att man väljer att lyssna till fördomar istället för att själv bilda en egen uppfattning.

  Vad vi behöver göra är att bli kvitt både föreställningen att feminism är synonymt med manshat och att det är standard att tjejers största mål i livet är att hitta en man. Framförallt nå den yngre generationen så mönstret kan brytas och inte upprätthållas och det genom dem som har störst inflytande på dem unga idag; storbloggare. Storbloggare som numera mest skriver om klädesplagg, fester, skvaller resor och annan egennytta. Tänk om de insåg vilket ansvar dem egentligen har. Tänk vad mycket de, med så många åhörare, kan åstadkomma om de bara hade lite mer ”kött på benen” och vilja att förändra.

  Ju mer offentliga personer som tar i ämnet, desto fler uppmärksammar frågan. Unga som gamla, män som kvinnor.

 

 (Tack Guro för bra inputs och Nike för ditt allmäna godkännande, haha. Puss mina bajskorvsfisar<3)